Biltur til Inca och Pollenca

Denna dag började med regn, sol och regnbåge. Här syns den från mitt sovrumsfönster.

Klockan tio kom Antje och vi hann precis till bilen innan störtregnet kom. - Vi hade bestämt att köra till den lilla staden Inca som ligger på andra sidan vår bergskedja, Tramuntana. Vi väljer tunneln, en annan gång skall vi ta den slingrande vägen över bergen. Före 1995 fanns det inget alternativ. Det var året då tunneln byggdes.

Inca är ett hantverkscentrum för läderarbeten. Det finns också en skofabrik och riktigt bra och trendiga skor. Fabriksförsäljning också, men priserna för dessa exklusiva skor är ändå högt. Jag har varit där med Anders. Denna gång var det garner som gällde. Underligt nog, så har alla dessa butiker stängt här på Mallis. Här finns dock en mycket fin garnbutik med ungefärliga öppettider. Kunderna får vänta eller komma tillbaka. Och det gör de ju, vi också.

Själva staden lockade inte till några bilder. Ingen plats jag vill återkomma till om jag inte har ärende dit.
När vi fått vårt efterlängtade café con leche + croassaint, så tog vi vägen norrut till Pollenca. Målet var en golfklubb, där vi njöt av utsikten och en god lunch. Antje träffade flera vänner från tiden då hon bodde här. Det blev ett positivt återbesök för henne.

Vi hade utsikt ända bort till Port de Pollenca och till Alcudia. Sedan ganska många år tillbaka ägde Antje och hennes man en finca utanför Pollenca. Antje är valldorffpedagog och hade en skola där. Här

Det är inte mitt vinglas. För mig gällde vatten denna gång. - Jag såg golfvagnar och klubbor, men golf är ett avslutat kapitel för mig. Tolv år och sista medlemskapet var i Bjertorps golfklubb, Vara. Klubbhuset är inrymt i det hus, där jag en gång gick på lanthushållskola under ett år. Så mycket tokerier vi tjejer kunde hitta på. Kanske blir det så på internatskolor. Sju år senare gick jag två år på Leksands Folkhögskola. Vi var äldre, men det blev ändå mycket roligheter och härlig sammanhållning. - Efter 22 år träffades vi åter på skolan. Milda makter så roligt vi hade. Första kvällen var vår årskurs på diskotek - diskjockyn bytte musik då han såg oss "gamlingar". Men dansa kunde vi. (Tankarna flög iväg - ursäkta)
Tillbaka till Pollenca. Här på denna finca finns ett återkommande naturfenomen. Varje år i november-december sprutar höga vattenpelare upp ur marken. Genom ett EU-projekt är det numera öppet för allmänheten. Kanske får jag tillfälle att uppleva det. - Jag har faktiskt ett mini-mini liknande detta i kanten på mitt grönsaksland på Stena. Men här gäller det bara en decimeter eller så. Vad jag minns, så är det i början av året.

Hit går en del pengar från EU. Det får väl räknas som kultursatsning.

En vacker grind av olivträ. Den gav mig en härlig känsla av tidlöshet.

Nu tillbaka till Inca och garnbutiken!! Vi fick vänta í mer än en halv timme, men nu befann vi oss på en vacker plats vid kyrkan. Kameran kvar i bilen - tyvärr.

Har du orkat ända hit? Tack för det i så fall. - Nästa inlägg blir ännu längre. Inte så mycket "prat" men många bilder.