Vinterpromenad

En solig eftermiddag ringer Gunnel, min barndomsvän. Hon bor längre bort vid vägen. Jag går ut för att möta henne.

Kameran glöms bort tills vi är på väg tillbaka efter en promenad bland gårdarna.

Härifrån syns mitt Stena på andra sidan hästhagen.

Vi kommer tillbaka till kyrkan, där vi som barn kände oss hemma. Både i kyrkan och på kyrkogården. Inget kusligt med den. Min barndomsvän, Margaretha, och jag var ofta uppe i tornet då farbror Gustav ringde i klockorna.

Gunnel tar hand om kameran.

Här är torpet som mina föräldrar ägde ett antal år. Där tillbringade vi några veckor varje sommar med våra barn Anders och Hillevi. Via en stig genom skogen nådde vi Stenhagen, där mina föräldrar då bodde. Morfar Ragnar kom alltid på mornarna för att vara med sina barnbarn och för att få en extra kopp kaffe. Andra mål åt vi tillsammans.

Här har mitt föräldrahem, Stenhagen, börjat rivas. Jag tror att Johan och Johanna kommer att bygga ett i samma stil, fast längre och bredare. Det skall bli spännande.

Skuggorna börjar bli långa och även våra steg hem till Gunnel och eftermiddagskaffe.

Här ser vi Gunnel utanför sitt hus. Hon har flyttat tillbaka till sitt föräldrahem. Liksom jag.

Hon har sina döttrar och deras familjer i närheten.

Så himla gott! Och ett glas vin har vi gjort oss förtjänta av. Det var nog -10 grader ute.

Jag fotograferar några hus på min promenad hem efter mycket prat och skratt.

Här ligger det gamla Malmered i ny tappning. Unga familjer flyttar hit, renoverar husen och bidrar till en levande liten kyrkby.

Tyvärr lyckades jag ta bort några vackra hus av misstag och kan inte rätta till det i efterhand.

Här ser vi min nästintill-grannes hus. Mitt gamla föräldrahem och min morfars hus Stena ligger precis bortom det.

Ett förhållandevis nybyggt hus, jämfört med alla de gamla husen ligger vackert mot slätten.