Kyrklig procession 6 juni 2010

Jag vet tyvärr inte så mycket om denna tradition. Men det smyckas med röda vackra vävnader längs de gator som passeras och i vissa gator och framför kyrkan har mycket möda lagts ner på vackra blomstermattor.

Nu vet jag att årets konfirmander vid denna högtid tar sin första nattvard.

Här får man inte trampa fram förrän alla i följet passerat.

Visst är det vackert.

Förra året hade jag inte kameran med mig. När allt var över och jag hade hämtat kameran, så var de som bodde i den smyckade gatan ute och städade. Stora och små.

Här är ett av de tio sidoaltarna. Efter nattvarden kommer en av prästerna och ställer in den vackra kalken i luckan ovanför altarbordet.

Det var flera hundra kyrkobesökare och nästan alla tog emot nattvarden.

Nedanför kyrkotrappan fanns detta konstverk gjort av blommor och grönt. Inte trampa förrän hela prosessionen passerat.

Barnen är engagerade i alla traditioner här. Många av dem tar det på verkligt allvar.

Åldrarna varierar.

Musik saknas aldrig. Musikskolan är ett mönster av mångfald och mängder av barn och ungdom.

Liten nieta går med mor- eller farmor.

Både män och kvinnor tågar med och har långa ljus som lätt slocknar i vinden. Denna dam har en butik i vår gata och är alltid så trevlig mot mig. En morgon bjöd hon mig på fika på vårt närmaste kafé. Jag skulle köpa bröd och hon bad mig sitta ner. Vi lyckades föra ett någorlunda

hyfsat samtal.

Damen bakom är syster till min granne. Vi har varit på samma bröllop.

Här har de kommit till vår gata Carrer de sa Lluna.

Min väninna och massör Maria Cecilia Gody. Det var hennes bröllop jag var inbjuden till. Hennes man heter Jaume och är bror till damen ovan.

Cecilia ville ta ett foto på su amiga Brigida. Lite för tidigt att beträda mattan, tror jag, man skall nog vänta tills processionen har kommit tillbaka och gått in i kyrkan. Jag klev så försiktigt och ingen sa någonting.

De som bor här har lagt ner extra arbete på den röda vävnaden.

Det var mina gäster som på hemväg upptäckt blomstermattorna och berättade för mig. Då mindes jag förra året och den glömda kameran.

Tack till dem och till Sóllerborna som ger så mycket av tradition och livsglädje till oss inflyttade. Jag uppskattar allt detta och vill så gärna lära mig mera. Det berikar livet här.