Händelser i början av 2011

Ett flygfoto över Stena, taget i augusti 2009, kom med posten från Finland. Just när de flög med helikopter och fotograferade, bodde jag i Oppestöva, som skymtar längst uppe i högra hörnet. Där finns två rum, kök, dusch och en mycket bra fungerande mulltoa. - Stena var uthyrt ett år. Snart blir det ordning och snyggt på tomten till höger i bild. Där bygger mina nya grannar Johan och Johanna ett nytt hus.

Under min "hemmaperiod" på Stena har jag haft många gäster till eftermiddagskaffe.
Nästintill-grannarna, Ny-grannarna och deras föräldrar, familjen på Höjentorp och flera andra.

Min släkting, Birgit Kjellner, körde mig till Lidköping, där jag var på hörcentralen och fick konstaterat att jag behöver viss hjälp. Hos polisen fick jag ordnat nytt pass och även testa deras fantastiska "passapparat" som tog foto, tog emot min namnteckning och visade en bild på det färdiga passet. Men en vecka fick jag vänta. Så det blir en resa till. - Vi hade en trevlig dag med besök på Garströms och på hemvägen gjorde vi en tur förbi släktgårdarna Månsagården och Kartegården i Uvered. Tack, Birgit!


Denna dagen i början av februari har jag mina barndomsvänner på lunch. Det är så roligt att vi har kunnat hålla ihop under alla dessa år. - Som vanligt är önskemenyn min egenkomponerade fisksoppa och plättar. - Nästa vecka blir det en dag hos Margareta i Grästorp.
Värdinnan har fortfarande köksrosor på kinderna.

Vi är alla föddda år 1937 och har varit tillsammans sedan vi blev medvetna om varandra.

Det var en bullerby i verkligheten som vi växte upp i. Så mycket som hänt inom kommunikation och annat under tiden som gått. Världen känns mycket mindre....

När julen städades ut och min röda egen-vävda julduk byttes ut mot en vårlig handvävd löpare, kändes det som om våren kom in i huset. Det firades med en smarrig eftermiddagsfika.

Löparen fick jag i julklapp av Hillevis svärmor Anita, Söderhamn. Den är vävd av en äldre dam i Hälsingland.

Möbeltyget vävde jag för 25 år sedan.

Det blev mycket lättare att avstå från att hålla varmt i salen, då jag flyttade min goe-stol till mitt lilla vardagsrum.

En dag blir jag hämtad av min barndomsvän Margareta och vi kör till Vara och vår vän Eijan.

Margareta har med mat som hennes man Tore lagat åt oss. Vi skall permanenta Eijan, så att hon är fin i håret innan hon börjar en tuff behandling. Vi får en verkligt rolig dag.

Bättre än alla mediciner känns det med alla skratt och roliga minnen säger Eijan.

Margareta har alltid projekt på gång. Just nu virkar hon mössor. Här hade hon nog för grov virknål och det blev skratt åt denna vidlyftiga mössa.

En av mössorna blev min verkliga favorit. Jag fick den i för tidig födelsedagspresent och har använt den mycket.

Vi var sedan och handlade mat, jag i min nya mössa. Margareta kör den största volvo jag nånsin sett. När vi kom till en rondell frågar Margareta, hur kör jag nu. Eijan svarar, bara rakt fram. Men, det går ju inte! Jag måste ju svänga... Barnbarna säger: bara kör rakt igenom!!!

När jag tog körkort fanns det inga rondeller! kommer det från Margareta. - Jag vet vad ni tänker. Tre vimsiga fruntimmer i en jättebil! - Men det är bara så att nu har Margareta fått börja köra alltid, hennes man har insett att han inte längre är lämplig förare. På den tiden vi gifte oss tog maken över bilkörandet i många fall. - Margareta är en bra bilförare. Hon körde bil väldigt mycket i sin ungdom och hon var bilkårist. Så det så! Det går riktigt bra i rondellerna!!!