"Det är tanken som räknas" sa min mamma

Den här gången känns det svårt att lämna min mamma Greta och Stena, där hon växte upp och bodde i tjugofem år. Då hade hon och hennes make Ragnar byggt Stenhagen och flyttade dit med oss systrar. - Det blev så, att de efter fyrtio år renoverade Stena. Sålde sitt hus och flyttade dit.

Så här såg det ut kvällen den 5 februari, innan jag reste.

Jag har haft två härliga månader på Stena, ett gott hus att bo i, och jag har fått så många fina möten med min mamma. Vi har pratat så mycket och kommit varandra så nära.


Vi har talat mycket om att vi är hos varandra i tanken. Hon sade att jag inte skulle känna det svårt att resa långt bort och inte kunna hälsa på henne. Det är tanken som räknas. Det blev ett tårfyllt men mycket fint hej då - för den här gången.



Den 16 februari fyller hon 96 år och mina barndomsvänner Eijan och Margaretha kommer då till henne med hembakad prinsesstårta. Hon är mycket trött, men vi hoppas att det blir ett bra besök. Från Sóller kommer en brosch med mallorcapärlor. Hon tycker säkert om den, liksom halsbandet hon använder varje dag.