En vandring just när jag känner för det. Kängorna på och numera hatten förståss... Sedan drar jag iväg uppåt bergen.

Rosorna överraskade med sin prakt denna härliga vandringsdag.

Och där - när jag svängde runt rosenhörnet - Borgen i sin tunga pampighet! Så var jag då där igen!!!

Ett vackert tornrum pryder verkligen ett av husen i närheten av borgen.

Stora porten på själva borgen.

En liten pergola i ett hörn av borgens trädgård, eller förfallna park...

Fanorna vajar så lätt i vinden. De finns överallt i Sóller nu inför Es Firo. Det firas i flera dagar att ett anfall av 1500 moriska pirater slogs tillbaka av Sóllerborna i mitten av 1500-talet. Den till vänster symboliserar morerna, den i mitten Mallorca och den till höger de kristna.

Här uppifrån syns Puerto de Sóller och Medelhavet!

Borgen sedd lite uppifrån. - JUST HÄR VAR JAG NÄR MIN UNGDOMSVÄN BRITA APPELBERG-ANDERSSON RINGDE!!! Så himla roligt.. Vi var arbetskamrater på en kirurgisk barnavdelning då jag var i 20-årsåldern. Hon och hennes syster kom till mig i Sparlösa några dagar innan jag reste iväg hit till Mallorca. De hade en hel middag med sig och önskade att vi tog några timmar tillsammans. 

De här cypresserna är så vackra mot det ljusare gröna. Vyerna är impnerande. Hoppas att jag inte blir hemmablind.

Nu är texten under bilderna. OK... vi skiftar väl då.

Den lilla casiten intill stigen uppför terrasserna känns så gott att hitta tillbaka till.

Den vackraste rosen av alla! Så vita rosenknoppar och så friskt gröna blad!

Här syns lite av terrasserna.

Min fikabänk intill casitan.

Några gentlemän kom från sitt arbete uppåt odlingarna. Vi pratade lite - de frågade om de skulle ta ett foto av mig - så önskade de en fin dag och att jag skulle fortsätta min vilopaus.

KRASSE!!! Jag fick en påse fröer av vännen Brita när jag reste ner hit. De har tyvärr inte fröat av sig, men jag har sått nya.

Här blev jag faktiskt stående inför detta vackra.

Rosorna klättrar högt upp i träden!

Visst är den fin!

Så är jag hemma igen! Det var en riktigt skön vandring. Får göra det oftare. Enkelt och okompliserat när man vandrar ut ensam. - En kväll var jag med i Karlavagnen. Ämnet var Det goda livet. Jag menade att det kan börja när man fyller 70. - Det gav en hel del återklang både via telefon, brev och möten. - För mig blev det verkligen så. Jag är innerligt tacksam att jag får vara frisk och får uppleva detta.